Att vara nykterist, och dessutom organiserad sådan, är något av det bästa jag har valt i livet. Det är ett val jag definitivt inte ångrar, och som har gett mig så otroligt mycket positivt i livet; vänner, erfarenheter, möjligheter, egenskaper, resor, närkontakt med kärleken, mod och skratt för att nämna några exempel i stora drag.
Att vara uttalad nykterist är också ett viktigt och övervägande positivt val från min sida. Jag är övertygad om att det effektivaste sättet att påverka i vår närhet är att själva vara öppna med vår inställning till alkohol och andra droger.
Men - att vara uttalad nykterist kan dock ha sina sidor. (De är få i jämförelse med fördelarna, men de finns.)
Inte sällan får jag höra att samhällets alkoholproblem handlar om att "vissa" inte kan "hantera" alkohol. Argumentet hör jag också emellanåt hos vuxna som bjudit sina tonåringar på alkohol hemma; att det handlar om att "lära" dem "dricka ansvarsfullt".
Varför är alkohol något som ska kunna "hanteras"? Och varför förutsätts det att jag som ung dricker alkohol, eller kommer att börja göra det? I mitt fall har nog de flesta gett upp. Jag har mindre än ett halvår kvar som tonåring och har inte rört vare sig julaftons-nubben eller fredagsglaset, så jag är nog ett s k hopplöst fall för alkoholnormen.
Men det innebär inte att ingen har frågat. Att ingen har kommenterat. Att ingen har försökt bjuda. Och när jag har avböjt och avslöjat mig som nykterist; att ingen har ifrågasatt.
Inte så att någon har försökt tvinga mig eller idiotförklarat mig."Hjärntvättad av absolutistpropaganda", har det möjligtvis hetat någon gång.
Att låta andra blanda drinkar till en på hemmafester är bara att glömma. Hur vänliga folk än verkar. Hur gärna de än säger att de vill prova att blanda en alkofri drink till mig, när vi just träffats på en fest. Kalla det paranoia. Men jag litar inte på det. Jag blandar själv, eller inte alls.
På hemmafester har det också hänt att en reducerats till någon slags hjälpreda. Förutom att släpa folk till toaletten har jag blivit ombedd att städa undan ölburkar, ringa efter pizza, känna på andedräkten innan föräldrarna kommer och hämtar...
Allt detta under samma period som jag hört av jämnåriga och vuxna att det handlar om att en måste lära sig "hantera" alkoholen. Nykterist måste en inte bli. Det handlar om att kunna bruka alkohol på ett ansvarsfullt sätt.
Mitt val som nykterist är "bra, men inte önskvärt. Det är onödigt. Det är bättre att kunna ha ett avslappnat, men kontrollerat alkoholbruk".
Jag skulle "behöva mig ett järn ibland".
(Det kan nästan liknas vid det där vackra rådet om att jag som feminist bara skulle behöva lite kuk!)
Här kommer några av de fördelar jag fått som nykterist:
Jag löper i princip noll risk att bli alkoholförgiftad.
Jag riskerar definitivt inte att fastna i missbruk.
Min familj har aldrig behövt hämta mig efter att jag har däckat eller spytt.
Jag har alltid haft fickpengar kvar att kunna röra mig med på resor.
Jag har haft sex med nyktra människor som lyssnat på mig, och som jag kunnat lyssna på (surprise, surprise, du får ligga även som nykterist!).
Jag vågar och orkar dansa mycket, vilt och länge.
Betygen blev kanon.
Vår bil luktar inte spya.
Jag har aldrig klagat över att jag är bakfull.
Det har aldrig försvunnit sprit ur skåpet.
Jag har fått förtroendet att resa själv över halva Sverige sedan jag var femton.
Ingen har behövt oroa sig för mig pga alkoholen.
Så vad är problemet?
