With a little help from my friends - hejdå 2016!

Bloggande under resten av året eller inte; varje nyår summerar jag det som varit och sätter en etikett. Så även i år. Om tiden finns och andan faller på, kan det hända att jag skriver ett inlägg om förhoppningarna och planera för det som komma skall, men idag är det avslut som gäller.

De senaste åren har det sett ut såhär:
2011: Självförverkligandets år
2012: Kärlekens år
2013: Förändringarnas år
2014: Vuxenlivets första år
2015: Kroppen och själens år

Så är vi då framme vid 2016, ett år som för många har inneburit krig och konflikter, kändisars död och annat sorgligt. Ja. Utgår jag från detta skulle 2016 definitivt få en etikett av uppgivenhet. Jag vill ändå försöka nyansera, och ger mitt eget 2016 titeln "Vänskapens år".
Under det här året har vänskapen definitivt betytt allt för mig, och nu är det dags att summera det.

Upplevelser med vänner
Tillsammans med mina vänner, kompisar och bekanta har jag under året upplevt många nya saker, och bekanta saker på ett nytt sätt. Jag har umgåtts med, och lärt känna, många nya personer som nu känns helt naturliga och viktiga i mitt liv. Jag har trots allt runt omkring haft mycket roligt under 2016, och det kan jag tacka mina vänner för. 

Nyårs-reLÖK med Rövargänget

Satu på besök!

Min första PRIDE som öppet bisexuell i Karlskrona, med Hannes och Karin

Tosia med några rövare

Suicide Squad

Ryskafjantarna - återförenade!

Two wonderful friends even got married - I'm so sad I couldn't be there! <3

Marceline & Marshall Lee

Kompisdejt med Drakis 

Resor 
Återigen har jag haft det fantastiska privilegiet att kunna resa utomlands - och i år med mina vänner. Men äventyr kan också vänta precis runt hörnet - sommarens mest underbara roadtrip gick till Öland! Två huvudstäder, varav en ny, hann jag också med. 
Oslo med Satu 

Öland med Linnéa och Rebecka

London med Ämmäh, Rebecca och Hanne

 Karriären

Jag satsade på att komma en bit på vägen med NovakART under våren, och det gick över förväntan! Jag började med att delta i en pop-up-butik på Internationella Kvinnodagen i Göteborg, och fortsatte skapa under hela året. Jag testade min kreativitet genom att vara med i utmaningen Monthly Makers, och provade också en så kallad "Drawing Challenge" under november. 

PRIDE-warmers och prints i butiken

Några av årets - mer utvecklade - akvareller

Självporträtt i färgpenna

Några syjuntealster

Självporträtt i tusch

Tygtryck

Fanart - överst Marceline (Adventure Time), nederst en variant av Toothless (How To Train Your Dragon)

Skogsrå i tusch

Två självporträtt till - som Findus och som 15 år gammal

NärCon Sommar 2016

Tillsammans med Hannes, Karin, Sara och Linda satte jag mig i en fullknökad automatare och gjorde en roadtrip till Linköping. NärCon var verkligen en upplevelse med alla sinnen, och jag tappade räkningen på alla ögonblick då jag tänkte att jag var fullständigt lycklig. Resan blev definitivt vad den blev tack vare mina reskompisar, och de fina fellow Hetalia-nördarna jag mötte i panelen, på meet-up:et och i vimlet.
Att jag fick chansen att bekanta mig med en person som jag länge beundrat gjorde ju inte saken sämre... 

Jag som Hungary, tillsammans med Belarus och Seychelles

Porträtt av mig gjort av en ny bekant och en förebild sedan länge - Natalia Batista!

Bakslag och förlust

Utöver världsläget, som ju knappast behöver beskrivas i ord, har såklart en del tråkigt också hänt. Under hösten fick jag reda på saker om mig själv som jag med fasa anat, och som nu bekräftades. Jag insåg att jag är tvungen att hitta nya sätt att förhålla mig till mig själv och andra. Jag väljer ändå att inte se detta som ett bakslag - utan som en chans. Jag är glad att ha fått den, och under 2017 ska jag göra mitt bästa för att jobba med det.

Men det finns också rena bakslag. Min ångest blev värre igen under hösten, och jag har nu sökt psykiatrisk hjälp igen.

Det värsta var ändå de förluster som året hade med sig. En högt älskad familjemedlem gick ur tiden efter ett långt och lyckligt liv. Av respekt väljer jag att inte skriva mer om det. Tyvärr var han inte den enda jag förlorade. 

Kalle Månsson har varit på Aspan så länge jag kan minnas, och jag har varit där halva mitt liv. Hela lägrets morfar Kalle. En varm, omtänksam, skojfrisk och lugn person som kunde fixa allt. Ute på Aspan mådde han som bäst. Otaliga är de barn som sjövaktats av honom, som han har gått på tidiga fisketurer med, fixat frukost till, och spritt sin glädje till. Kalle var en person jag litade fullständigt på, och som spred trygghet och lugn på Aspan.

Hans bortgång kom som en chock för mig. Ett Aspan utan Kalle - hur ser det ut? Inte Kalle, det måste vara fel. Men tyvärr är det sant. Kalle, jag vill tacka för allt du har gjort. För mig och dussintals andra barn och unga. Vore alla lika varma som du, skulle vi inte ha det världsläge vi har. Tack, vår morfar Kalle.

Lägenheten 
Jag fick äntligen min första egna lägenhet! En liten tvåa på Hisingen som jag älskar, och är otroligt tacksam för. 

Katten 
I slutet av oktober var jag hemma i Ronneby för att fira min Pappas födelsedag. En dag skulle jag gå till Mormor genom skogen, och hade paraply och hörlurar. Min moster, Mia, gick för att möta mig, vilket gjorde att jag tog av mig lurarna.

Och det var en fruktansvärd tur att hon gjorde det! Plötsligt hörde vi båda höga pip från sidan av vägen. Vi såg en liten, kolsvart kattunge sitta i skogen och jama. Efter lite undersökning och springande fram och tillbaka fick vi med henne hem till min moster, där vi torkade henne torr och gav henne mat. Hon hade varken halsband, chip eller tatuering. Jag sov med kattungen första natten, med henne runt halsen som en spinnande pälsboa, och döpte henne till Toothless, efter draken i filmerna som hon är så lik. Nu har namnet modifierats till det mer lättuttalade smeknamnet Tessie.

Tessie, ca 2-3 månader, 22/10 2016. Första maten efter att vi hittade henne.

Tessie, ca 4-5 månader, julen 2016

Ingen hörde av sig, trots att vi gjorde allt vi kunde för att hitta Tessies ägare. Hon bor nu, vad det verkar, permanent hos min moster med familj. Min lägenhet är inte det bästa för henne, och hon har så mycket energi att hon ska vara utekatt. Men jag älskar henne. Herrenågon, vad jag älskar den lilla kolsvarta sälen! Jag är överlycklig att ha blivit utsedd till hennes extramatte. Tessie växer så det knakar och jag är så glad att vi hittade henne.

Det finns garanterat mer att säga om 2016. Men nu är det dags att svepa ihop allt med ett stort tack.
Till Kalle, för allt.
Till alla vänner, ingen nämnd eller glömd, för att ni tar hand om mig och för att ni litar på mig.
Till min lillasyster, det käraste jag har.
Till Toothless/Tessie, som lär mig älska villkorslöst. 

Tack, 2016.