Folkrörelsen - I love you!

Omtumlande dag hittills. Lyckades glömma att lägga in viktiga dokument på min USB, kom försent till första lektionen OCH fick dessutom reda på att jag blivit nominerad till UNF's Granskningsutskott!
Utskottets uppgift är att granska Förbundsstyrelsen och se till att de gör det de ska. Jag blev helt tagen på sängen och har fortfarande inte fattat att jag faktiskt blivit påtänkt ett sådant uppdrag av någon där ute. Tyvärr kände jag mig ändå tvungen att tacka nej. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att inte ta på mig några större uppdrag under 2013, för att fokusera på mig själv och att läka. Däremot är det inte omöjligt att jag tar ett sådant uppdrag i framtiden! Jag är ju med i pakten "2015 - Förbundsstyrelsen!!"...

Sådär är det med en folkrörelse. Ofta blir en förvånad över att så många människor tror på en. Att de tror att jag klarar det. Att jag har fått så många chanser, och fått växa in i rollen - och som människa. Det är något som alla borde få uppleva!

Jag har snart bara en vecka kvar som distriktssekreterare för UNF Blekinge. Det känns som att det är rätt beslut att lämna över nu. Hur skulle jag kunna sköta det jobbet på distans?! Jag har suttit i två år, två underbara år, och trivs utmärkt som sekreterare. Men det är dags. Och det känns både bra, vemodigt och märkligt på samma gång.

Fyrklöver-rötter i hjärnan?

Herrenågon, detta med Irland blev en tanke som slog rot djupt i skallen på mig. Jag t o m googlade resor. Det är inget som är aktuellt i nuläget, men ändå... Jag vill det verkligen. Jag vill resa, och Irland (och Skottland) är platser jag mer än gärna skulle luffa runt på.

 

Fyrklöver från i somras

Att se "P. S I love you" i psykologiuppgiftssyfte igår kväll gjorde ju inte saken bättre. Mitt första intryck av filmen var att det var ännu en smörig, tråkig romantisk film. Men ju mer jag ser den, desto mer tycker jag om den. Musiken kan jag ju dessutom inte klaga på! Senaste månaderna har jag börjat lyssna mer och mer på irländsk(-inspirerad) musik, och det börjar växa sig ännu starkare nu. 

Det kan tyckas löjligt. Men jag blev verkligen överlycklig när jag mindes att jag faktiskt äger en amulett formad som en fyrklöver. Och ännu bättre: den satt på ett halsband som jag ärvt av Mamma. Så nu har jag amuletten runt halsen, och trivs med att ha den där. Kanske är den ett tecken, kanske bara en lycklig slump och en påminnelse om att det är möjligt. Jag har några månader kvar i skolan, fem månader kvar i Ronneby. Efter det börjar det. Så kanske drömmen om Irland inte är en dröm inom ett par år. 

Förr eller senare: Irland

Okej. Jag vill fan åka till Irland innan jag dör. Då var det sagt. Innan jag dör ska jag ha vandrat på Irland, fotograferat i mängder, sjungit på minst en pub och hittat en snygg irländare att förföra. Deal, Rebecca? DEAL!

Måste "damidrotten" sexualiseras för att locka publik? Prestationerna, då?

Emellanåt går jag in under den flik på Facebook som visar vad som hänt i flödena på sidor jag följer. Idag såg jag att Lady Dahmer skrivit om idrott och kvinnliga idrottares klädsel. Ett ämne som ofta är omstritt, framför allt inom tennis och badminton, men även en av mina favoritsporter; boxning. Det här inlägget syftade mest på handbollsspelare och kjoltvång.

Nu senast har bl a ett framgångsrikt franskt handbollslag, Metz, infört att deras spelare ska bära kjol under matcher. Anledningen beskriver de som att de har märkt att det lockar publik, och därmed är bra för klubben och "damidrotten". I en artikel i Aftonbladet meddelar klubbens ordförande lite stolt att de har slagit publikrekord och att "bara enstaka feminister protesterar".

Som f d handbollsspelare kan jag säga att det är en helt jävla befängd idé att spela handboll i kjol, av flera anledningar:

1) Du har betydligt viktigare saker att bry dig om ändå utan att ovanpå det behöva dra ner en kjol som åker upp hela tiden. Anledningen till att en spelar handboll är väl för att det är kul, och på Metz nivå handlar det väl dessutom om att prestera sitt allra bästa - som idrottare, och inte som ögongodis.

2) Det är rörelsehindrande, vilket med största sannolikhet försämrar spelet. Handboll är en väldigt fysisk sport som bl a kräver hopp, snabba löpningar och mycket fysisk kontakt i form av knuffar och närkamper.
 
3) Varför har i så fall inte de manliga handbollsspelarna också kjol om de nu är så bra? De har väl också fina rumpor att spana på, om vi nu ska prata objektifiering... Är det en slump att det är just tjejerna som måste "locka publik" med lättare klädsel?

4) Varför tvång?! Uttalad feminist eller inte, alla vill inte ha och känner sig inte bekväma i det. Kjoltvånget tar inte heller hänsyn till de som kan ha erfarenhet av sexuella trakasserier.

5) Är det detta "damidrotten" ska visa? Kan inte tjejer ens få cred för sina idrottsprestationer utan att utseendet ska blandas in? När lever vi? 1950?

Att Metz ordförande Thierry Weizman dessutom verkar använda ordet "feminister" i ett negativt sammanhang (trotsiga, tråkiga glädjedödare, mummel-mummel) gör ju inte saken roligare.

Det är extremt länge sedan sista gången jag tävlade inom idrotten nu. Jag har tävlat både som handbollsspelare och orienterare, och planerar att göra boxningsdebut inom ett år. Men när jag tävlar är det mina prestationer jag vill visa upp - och själv vara nöjd med. Precis som min bror och mina manliga lagkamrater.

Rent generellt är orienteringen avgjort en av de mest jämställda sporterna jag vet på klädplanet (även om den också har en del att lära). Klädkoden är heltäckande på benen för både kvinnor och män (nylonbyxor eller tights används av båda beroende på vad en föredrar), utom möjligen under stadssprinter, där båda kan ha shorts. På träningar kommer vi i urslitna tröjor, eller i en lite äldre tävlingströja, men samma heltäckande byxor.
 I och för sig fyller det en rent praktisk funktion: skydda mot sår och andra skador i terrängen. Men ingen skulle komma på tanken att föreslå att orienterartjejer skulle kunna ha heltäckande tights och en KJOL till det för att "locka mer folk att titta på 'damorienteringen'".

Som en liten parentes kan jag avslöja att jag dessutom tycker att det är löjligt att tjejer som spelar hockey inte får tacklas.

Jag är väl tristfeminist, men varför måste jag ha vitt om jag hatar det?!

Detta med studentklänningsletande känns fel på så många sätt:

1. Jag ser inte klok ut i vitt. Bara det är en anledning.
2. Tvingas titta på modellbilder på sidor som aldrig i helvete skulle klara en genusanalys.
3. Blir plågsamt medveten om att jag inte direkt är någon idealskönhet enligt dessa sidor...
4. Mainstream, mainstream, MAINSTREAM klänningar som är helt intetsägande för mig.
5. Jag vet att jag kommer att sälja/skänka/sy om den till ännu en Halloween-brudklänning i slutändan ändå.
6. Jag och klänning. Sällan bra. Obekvämt och rörelsehindrande.
7. Oskuldsfulla vita klänningar som heter "First Date Dress". Hora/madonna-komplexet FTW...?
8. Herrenågon, vilken hysteri det är!
9. "Hitta den perfekta klänningen samt alla skönhetsprodukter du kan tänkas behöva HÄR!" - Okej, var har ni en bekväm klänning som sitter asbra, aldrig åker upp, går att springa i, går att mosha i, och en deodorant, tack? Konsumtion...
10. Jag är väl inte den typen helt enkelt.

Nej, jag tror det får bli second hand eller att jag köper något som får hamna under min och Mormors symaskin och ändras om. Det här går ju fan inte. Kunde inte studentfärgen ha blivit rött? Eller att både tjejer och killar kan bära svart? Eller att jag bara fick välja...

 

Förra gången jag ägde en vit klänning blev den Corpse Bride-inspirerad likbrudklänning till en Halloween-fest med UNF. Jag använde aldrig den innan jag sydde om den. Just saying. 

Utgång!

Härlig studentfest igår, med en liten "förfest" på Frasses med Abbe, Ida och Sandra. Vi var dessutom bland de första på plats och kunde sitta och prata och flamsa i lugn och ro innan flodvågen av studenter droppade in. Det visade sig att ägaren till lokala nattklubben talat sanning; det fanns alkofritt rödvin! T o m mitt favoritvin! Så ett glas av det fick det bli som uppvärmning.

Plus en bekännelse från en glad kille som hade velat gå med mig på balen, enbart för att försöka bjuda mig på alkoöl under kvällen. Han var övertygad om att jag skulle ha slagit ner honom för det! Eftersom jag vet att jag bara hade skrattat åt det, så tycker jag bara det är komiskt. Och lite synd att vi inte blev lottade, eftersom jag hade velat se hans min. Och han är en av de få från min förra gymnasieklass som jag fortfarande byter ett par ord med ibland. Snäll, har absolut inget emot honom.

 

Ida, jag och Sandra på PULS igår kväll. Foto: Abbe

Efter ett tag var det äntligen tillräckligt med folk på dansgolvet för att vi skulle ge oss ut. Älskar att dansa, även om musiken nästan aldrig är till belåtenhet, men inatt var det klart godkänt! Följde upp med en alkofri öl och en massa vatten. 

Jag lyckades dessutom vinna en spott-tävling ner i handfatet utanför toaletterna mot en random kille (vars hälsningsfras var typ "vad sexig du är"). Äckligast ljudeffekter. Hals-harkel, lite snörvel och ett ljudligt *PTVI* fixade segern. 

Jag och Ida vinglade vidare mot Katrins någon gång vid två-tiden och avslutade med prat och pommestallrik. Vi var överens om att vi borde gå ut ihop betydligt oftare. Så jag tackar mina fina vänner för en kanonkväll!

Studenten på ingång...

STUDENTMÖSSAN ÄR UTHÄMTAD - OCH DEN SITTER SÅ BRA SÅ JAG VILL INTE TA AV DEN!!!!

Lyckan!

 

Flams med Abbe och Emma

Det var dessutom lottning till studentbalen, och jag är nöjd med min "partner". Det kommer att bli en kanonkväll! Men ikväll är det studentfest, och jag ska ut med mina underbara estet-bitches!

Hemmahelg - ett sällsynt inslag

Måste ju dessutom säga att det där med nyttig månad gick åt helvete redan på ett tidigt stadium. Men i helgen ska jag äta snacks för första gången på nästan en månad, så det har jag ju klarat i alla fall! Jag ser fram emot den här lördagen kan jag säga...

Så vad ska då den här helgen bjuda på? Som det ser ut i nuläget; blandsallad från Maxi/Willys för att upprätthålla illusionen om ett nyttigt liv, och EN EGEN JÄVLA PÅSE OSTHJÄRTAN. Samt kanske en alkofri Carlsberg och en Briska att skölja ner med. Ser fram emot denna fest med största seriositet. Det gör Linnéa också, för hon ska göra mig sällskap. Hon och Saga, aka Kattafan, världens gosigaste och knäppaste kattdjur.

Imorgon kanske det blir utgång. Studentfest, trots pengabrist. Men nu när jag för en gångs skull är i Ronneby en helg så kanske det är bäst att passa på... Dessutom ska jag hämta ut min studentmössa och få en lottad balpartner. Det där med att det bara är 2,5 månader kvar gör sig påmint...

Ja. Det ska bli en lugn helg.

Can't run around in circles if you wanna build a life

 Hela den här veckan har varit hektisk, t o m värre än de senaste, men idag nådde det en gräns. Jag har ringt och avsagt mig flera saker som egentligen skulle ha gjorts NUNUNUNUNUUUUUU, plus att jag har fått dispans för en skoluppgift jag kört fast med och det känns - bra. 

 Det känns alltid omöjligt och otänkbart först. Men när jag sedan sitter där och andas ut, ser jag att det var det enda rätta. Skoluppgiften kommer jag få göra muntligt efter ännu en genomgång, i lugn och ro, efter samtal med min lärare. 

 Jag är verkligen lycklig över att ha de lärare jag har. Vi märker verkligen hur mycket de bryr sig, de lyssnar på oss och försöker hela tiden hjälpa oss så gott de bara kan när det behövs. Jag har en otrolig respekt och tillit till dem, både lärare-elever emellan men även på en slags vänskaplig nivå. 

 

 Mycket under den här perioden har berott på osäkerhet. Har jag inte full koll på situationen mår jag lätt dåligt. Och när det gäller pengasökning, beställningar som kanske/kanske inte blir av, svar som uteblir och trådar som visar sig vara oanvändbara; då är frustrationen inte långt borta. Jag vet inte ens hur nästa vecka kommer att se ut. Men den måste bli lugnare - för min egen skull. 

 Jag tog mig, förutom en fika och härlig promenad med Linnéa, tid att sitta en timme på stadsbiblioteket och läsa i en bok jag inte sett sedan hög/mellanstadiet, Sockervadd och svåra val. Jag älskade verkligen Jacqueline Wilsons böcker på den tiden! Framför allt älskade jag Den tatuerade mamman. Det är en bok jag tänker leta fram ur mina gömmor och ta med mig när jag flyttar. 

 Om bara 5 månader. 

 Om bara 5 ynka månader är jag där. Det låter så otroligt. Så ofattbart. Så långt borta. Det först på senare tid som jag börjat fundera lite mer praktiskt. När ska jag adressändra? Var behöver jag göra det? Ändra mina prenumerationer? Är det någon kostnad jag inte tänkt på? Hur får jag dit mina saker? 

 Om ungefär 2 månader ska jag troligen till Wendelsbergs folkhögskola på intervju. Jag har tänkt söka några kurser på Göteborgs universitet också. Jag känner mer och mer att det är dit jag vill. Jag drömmer om det så fort jag vågar. Om en framtid för mig. Om mitt eget hem. Om en nystart och en nytändning av min gnista. Efter allt det som fanns där. Efter vila.

Inget för kvackmagade - Eller; tacka fan för att vara född 1994!

Efter besöket på Psykiatriska Muséet i Växjö konstaterar jag att panikångest passar sig bättre i min egen tidsålder.

Det första vi möttes av i entrén

 Några av de intagna patienternas olika flyktredskap; allt från pistolattrapper till en kortlek med en spik igenom. Den skulle spikas fast mot planket och hjälpa flyktingen att ta sig över, som ett trappsteg. Vi blev väldigt förvånade över påhittigheten - och desperationen bakom.

Något av det obehagligaste; obduktionsredskapen.

 

 Dessa användes bl a för att få patienterna till sjukhuset från deras hembygd. Bara tanken på att stängas in i en sådan och fraktas som ett annat paket genom min hemtrakt där alla kunde se mig, och i vissa fall även betala för att komma nära och håna mig, är fruktansvärd. 

 

Modellen för tvångströjan, framför beskrivningen av lobotomi. Obduktionsredskapen var ingenting jämfört med den vetskapen! Ryser fortfarande.

 

Mysigt...

 

  Med andra ord; för hundra år sedan hade jag kunnat bli inlagd på mentalsjukhus pga min panikångest som ibland kommer på besök. Tack som fan för att jag föddes år 1994...

 

Lite senare, när måleri började användas i form av bildterapi. Schizofrena verkade ha en dragning till ögon, ögon som ville dem ont. Deras egna? Andras? Deras sinnens?

 

Och som om inte det räckte för alla kvackmagade: Det fanns en urgammal tandläkarklinik också...

 

 

Skaren över isen

Blandad dag. Jag har fått mycket gjort, jag har umgåtts med människor som får mig att må bra. Men dagen har ändå haft många moln. Och en jävligt kall vind som svept igenom hela stan, och mig.

Jag åkte ut till mina farföräldrar efter skolan för att ge Farmor en försenad födelsedagspresent. Det värmde verkligen att se hur glad hon blev, och att känna hur glada de var att ha mig där en vanlig eftermiddag. Vi pratade om att jag och min syster skulle komma ut dit och äta lunch någon dag.
Mina farföräldrar är mina förebilder i mångt och mycket. De ställer alltid upp för andra utan att tveka. De skämtar med varandra och är varma medmänniskor. Jag älskar dem något otroligt för det.

Har nu hämtat vårjackan som jag ska trasha med tygtryck, pins, medalj och annat mysigt. En helt vanlig H&M-jacka kommer att bli ett konstverk...

En kall kväll i Bräkne-Hoby låter kanske inte så lockande. Men att bara halvligga i Freddies säng och prata allvar och strunt är inte alls fel. Inget att planera, inget att ansvara för; bara ta det lugnt, lyssna på musik, och prata eller bara vara tysta.
Vi körde en sväng till Salsjön och gick på isen vid strandkanten, bara för att göra något. Kallt som Satan, men skönt.
Freddie är också en sådan människa som får mig att vara i nuet. Sådana människor behöver jag. Att han dessutom är en av de knasigaste människor jag träffat är ju heller inget minus!

Imorgon blir det Växjö igen, den här gången ihop med min älskade estetklass! Vi ska till Psykiatrimuséet...

60 frågor del 2

30. Vad har du på dig just nu? Svart oversize-skjorta, jeans och mina vanliga smycken

31. Vilken är din favoritaffär? En riktigt bra och välsorterad second hand-affär!

32. Vad har du för storlek i kläder? Medium-Large

33. Vad har du i dina fickor? Ett blått USB-minne i byxfickan. Skulle jag inventera jackfickorna vore det nog för att täcka en halv soptipp...

34. Vad köpte du senast? Pastasallad som extremt sen lunch igår

35. Hur många gånger har du flyttat? Flyttar hemifrån nu till hösten, det blir första gången!

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? En mast, en nödtelefon and a shitload of water

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska. Utan tvekan. Inget snack om den saken.

38. Senaste filmen du såg på bio? Hansel & Gretel: Witch Hunters

39. Har du blivit sydd någon gång? Nej, thank God!

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Självklart! Även om det var typ 16 år sedan...

41. Vad åt du till frukost? Inget... Åt kombinerad frukost/lunch i skolan.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Det är en familjeangelägenhet. Jag var mycket på sjukhuset hos Mamma, omedveten om hur lite tid vi hade kvar tillsammans. 

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nej, och det hoppas jag att jag inte gör heller. Jag behöver mitt körkort!

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Johan, genom att bara vara. Och genom det ge mig en helgs andrum som jag så väl behövde.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? I skivstället precis intill sängen.

46. Vad var det sista du åt? Det sista orientaliska tunnbrödet ur påsen.

47. Vem är världens vackraste kvinna? Om vi nu ska hålla på och definiera kvinnor och snacka om utseende, vilket jag egentligen är strikt emot, så skulle jag säga:

 

Adrienne Armstrong

 

Melina

Och min Mamma, såklart!

48. Är du blyg? Inte direkt. Det beror väl på situationen, men generellt, nej.

49. Vilken var den sista konserten du var på? Oj...Senaste jag kommer ihåg var nog Uterock förra året när jag såg bl a Vapenbröder och Mimikry!

50. Vad heter du i andra namn? Hanna

51. Har du varit med om en bilolycka? Bara en rådjurskrock för en massa år sedan.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Det har vi väl alla?

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Löpträna med någon jämnbra som kan elda på en, och boxning såklart!

54. Har du några husdjur? Räknas silverfiskar på toalettgolvet? Har tänkt skaffa katt om några år.

55. Vill du gifta dig? Ja. Men inte de närmaste åren, och inte för sakens skull. Är inte heller imponerad av alla heteronormativa bridezilla-tidningar.

56. Var växte dina föräldrar upp? Blekinge.

57. Har du någon gång ringt polisen? Ja, min cykel blev stulen för några år sedan. Plus den där gången då en dyngrak person gick på vägen mitt i natten...

58. Har du svenskt ursprung? I den bemärkelsen att mina föräldrar och jag är födda och uppvuxna i Sverige, så ja. Långt tillbaka är jag norsk och dansk. 

59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Becca, Becki, Findus, Novak, Rebbis, och en massa annat flummigt som kanske bara varat under några timmar.

60. Vilka är dina största svagheter? Jag är jävligt envis, på gott och ont. Jag svär rätt mycket, har svårt att erkänna ett fel och är lite tidsoptimistisk.

60 frågor, del 1

Inspirerad av fina Linda tänkte jag ägna kvällen åt något jag älskar; listor. 
 

1. Hur gammal är du?  18, på mitt nittonde år
2. Hur gammal känner du dig? Som de flesta; 4 år ibland, 150 år ibland, och allt däremellan! 

3. Vad har du gjort i dag? Lyckats försova mig, haft både huvudvärk och möte med en snygg ljudtekniker, sjungit, bråkat och jobbat...

4. Vilken film såg du senast?  "Nightmare Before Christmas", alldeles nyss!
5. Vem ringde du senast? Arbetsledaren som jag kommer att ha om jag får jobbet som scenarbetare i sommar
6. Är du besatt av någonting? Pasta, engagemang, Green Day...

7. Är du rädd för blod? Inte direkt. Utom i alltför stora mängder.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Min säng, mitt rum. Varm, skön, och lite ensam.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Inte såhär dags!

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Hihi ja!

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Rött. Surprise? Svart? OJ, VILKEN ÖVERRASKNING!

12. När vaknade du i dag? Fyra gånger i tid, femte gången försent.

13. Vilken är din favorithögtid? Beror helt på humöret, men tiden innan julen är ju svårslagen. Plus själva julen!

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Tillbaka i Kalmar. Eller på Wendelsberg.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Jag är väl inte direkt pigg på att åka på kryssning med Polenfärjan igen de närmaste åren...

16. Hur vill du tillbringa din pension? Beror på. Antingen har jag gjort allt jag velat, och då ska jag ta det lugnt. I annat fall kommer jag bli den mest normbrytande pensionär någon har sett!

17. Vad lyssnar du på just nu? Flogging Molly - If I Ever Leave This World Alive
18. Har du någon gång brutit ett ben? Nej, och tacka fan för det!

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Äppeljuice, pasta, Tomat/Basilika-cream fraische, Philadelphia, mjölk

20. Vem är din favoritkändis? Går ju inte att välja mellan Billie Joe Armstrong, Mike Dirnt och Tré Cool! 

 

21. Vad är du på för humör just nu? Trött, trött, trött, lite arg, lite orolig, lycklig efter helgen, förvirrad, trött...

22. Vilka världsdelar har du varit i? Har hållt mig i Europa än så länge! Om inte Kanarieöarna räknas som Afrika eftersom det ligger på samma breddgrad...
23. Snarkar du? När jag är förkyld. Annars vet jag inte. Fråga de jag har sovit med!
24. Vilka yrken har du provat på? Lägerledare, restaurangbiträde, förskolelärare, bibliotekarie, kioskbiträde, bloggare, scenarbetare (väldigt basic)...

25. Hur går du helst klädd? Beror på humör. Men oftast jeans, converse och oversize-skjorta!
26. Vilket stjärntecken är du född i? Oxe
27. Vilket är ditt favoritgodis? Vingummin, kolasnören, ostbågar, cream cheese-chips...
28. Vad sa du senast? "Godnatt"
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, samhällskunskap och estetik

30. Vad har du på dig just nu? Ett gammalt nattlinne och ett par fulroliga sidenshorts med renar på som jag köpte i Polen för flera år sedan...

Inget extra, bara något särskilt

Ibland behövs något alldeles särskilt, men inte något extra, för att en ska stanna upp och glömma alla måsten och bara fokusera på sig själv. De senaste veckorna har varit ett kaos av stress, oro och måsten, och närmaste veckorna ser ut att följa samma mönster. Men inte den här helgen.

Jag har tillbringat hela helgen i Kalmar hemma hos Johan, en av mina bästa vänner. Han har en förmåga att få mig att släppa verkligheten hemma i Ronneby och slappna av.
Det är inget storslaget vi har gjort. Vi har sett på film, bakat kladdkaka med vinbär i, flamsat, spontangått och sett live-boxning, ätit gott, dansat och druckit alkofri öl på puben, sett på youtube-klipp till morgontimmarna, vilat i sängen och bara pratat.
Det visade sig vara precis det jag behövde. Att ägna en hel helg med en saknad människa som får mig att må bra, göra vanliga saker, skratta och prata; att inte behöva bry mig om något annat än oss, och vad vi skulle hitta på, under några dagar.
Jag mår bättre än på länge just nu. Jag känner mig stabil, trygg, lugnare. Jag börjar tro att allt kan lösa sig. Att jag ska orka, att det kommer att bli så bra som jag vill, bara jag har tålamod och kämpar på. Jag känner att jag har nått en tröskel för att acceptera och gå vidare.

Jag kommer alltid vara Johan tacksam för att han har den effekten på mig, bara genom att vara den han är. Bara genom att acceptera mig och vilja vara med mig. Men också för att vi är helt ärliga mot varandra. För att vi, trots att vi är så sjukt olika, klaffar så bra. För att han ger mig andrum. För att han är min vän.

 

Jag, innan utgången igår kväll. Otroligt glad!

En väldigt bra dag!

Bra dag idag, som Växjödagar oftast är. Den här gången först på Linnéuniversitetet. Jag var på föreläsningar om studentlivet i allmänhet, om polisutbildningen och programmet Ungdoms- och Missbrukarvård, som jag varit intresserad av ett tag. Tog en massa kanariegula kataloger med mig i en lika kanariegul pappkasse. Har inte ens orkat läsa i dem, det får bli i imorgon.

Men det bästa med Linnéuniversitetet var att jag fick hälsa på och få egentid med min bror, som jag inte träffat på länge. Vi åt god lunch, lyssnade på bra musik och pratade, och det var riktigt skönt att få träffa Fredrik själv igen. Få människor har en sådan avslappnad och skön attityd som han, och det var precis vad jag behövde just nu.

Jag hann även med att förena nytta med nöje och träffa folk från UNF Kronoberg i deras rum på Vattentorget. Helt underbart att kunna få hänga där en helt vanlig tisdageftermiddag! Besöket innebar bl a ett spel med bomb-badankor, ett nyponsoppe-regn över en chockad John (+ en kontorsstol och en vägg), lite flum och en del valberedningssnack inför UNF Blekinges DistriktsÅrsMöte (DÅM).

Det sista jag gjorde innan jag motvilligt lämnade Växjö var ett snabbt besök i Växjö Domkyrka för att tända ett ljus för min Mamma. Jag försöker alltid hinna med det, oavsett hur kort tid jag än har på mig i Växjö. Det finns ingen annan plats där jag känner mig så nära henne som inne i den kyrkan. Ingen annan stans där jag verkligen pratar till henne med en känsla av att jag pratar MED henne.

Att avsluta dagen med att sitta i mörkret längst bak i bussen och lyssna på musik gjorde ju inte någonting sämre heller...