OMG!!!! *slowly avliding of skratting* - Eller, Min Låga Humornivå Del 1

Jag sitter häår och försöker hålla nervositeten över att vänta på svaret om antagningen till Wendelsberg genom att göra det jag gjort bäst senaste veckorna - nörda Beyblade. Inte nåt vidare produktivt, I know, men det är avkopplande. Och det kan jag förtjäna nu när jag har gjort min näst sista redovisning i skolan, och dessutom kammat hem ett MVG i Nutida Konst!

Gräver en bara lite så kan en hitta små skrattfester på YouTube. Jag förväntar mig inte att alla besitter samma låga humornivå som jag... Men men, time will prove that.

 

Tänk dig en mix av Beyblade och Lejonkungen...

 

 

... eller Beyblade och Mulan...

 

 

... eller ( BWAAHAHHAHAHAHAHAHAH) Beyblade och Twilight?!

 

Och sedan finns det ju den här: Worlds Best Kai Impression...

Jepp, så här tillbringar jag min tid. Lovely, eller hur?

 

Så jag ska väl inte klaga på att jag är stressad. Inte just nu i alla fall. Vilket är skönt! Så det jag har tänkt gör annars idag är väl att repa, göra klart inför min sista redovisning, uppdatera lite medlemslistor och ringa någon för en härlig promenad. Jag behöver lämna datorerna lite...

 



Mitt nya hem? (Håll tummar och tår för mig!)

Ju längre jag är på Wendelsberg, ju märkligare och större känns det att det här kanske är mitt hem om tre månader. Det går inte att förstå. Och även om jag kommer att sakna alla hemma i Ronneby, så känner jag att jag vill detta. Det är här jag ska pröva vingarna, om jag får. 

Har tillbringat kvällen ihop med två underbara tjejer och haft superkul! Samtidigt har jag sugit i mig Mölnlycke och försommaren, och jag gillar känslan. Gillar miljön, älskar skolan, är nyfiken på människorna. Även om jag vet att vardagen kommer att tränga sig på, så är det inte skrämmande. 

Det skrämmande är bara att sakna en massa fina människor. 

Utsikt från bussen ut mot Mölnlycke från Nordstan. Jag kom precis till WestPride! 

En liten hälsning...

Paus i radiotystnaden!

Nämen tjeeeeenare, tjenare!!

Jag har tillbringat hela eftermiddagen i pilotsalen för att bli klar med min zombiefilm. Det krävdes att den blev klar idag för att jag skulle få behålla mitt betyg, och nu ligger den lilla sötnosen och exporteras! Med andra ord; I DID IT!!!! Så glad!! (Återigen har jag bevisat att jag jobbar bäst under press...) 

Medan exporteringen sker är det inte så mycket jag kan göra, så jag bryter radiotystnaden som arbetsprocessen inneburit, i alla fall en liten stund. 

Jag och Madde höll vernissage för vår SLUTställning igår eftermiddag. Vi är väldigt stolta! Familj och vänner och allmänhet var där för att se våra verk, vår konst! 

Och jag är så glad för att min underbara Mormor kom dit ihop med mina kusiner och min moster. Mormor var stolt och glad över att se min utställning och berättade om alla figurer och små böcker jag gjorde redan som liten. Jag kunde knappt sluta krama henne. Jag var så lycklig över att ha henne där! 

Gick en runda med syrran och Linnéa igår kväll. Lika givande som alltid. Spy galla över orättvisor, knasa lite, stötta varandra, gå ner på gatan och visa Linnéa hur en gör en armhävning utan att svanka med ryggen... Kort sagt, en rätt vanlig promenad. 

Jag är glad över att jag inte lyssnade på mina redan slutkörda fötter, utan tog mig i kragen och ringde min bästa vän för att dra ut på promenad. Hur trött jag än är, så blir jag betydligt piggare och gladare av att umgås med henne. 

Igår kväll när jag kom hem började jag dessutom se Beyblade V-Force. Jag ville egentligen vänta med att se vidare, eftersom jag var så nöjd med slutet av första säsongen. Men nu har jag bestämt mig; jag ska se alla tre säsongerna! (Nej, jag räknar inte Metal Fusion. Det ska vara Tyson, Max, Kai, Ray och Kenny, eller inget alls!) 

Slänger in en länk till ett sött klipp på Kai, although I know I am nitton år gammal... : Här!

BARA FÖR ATT JAG KAN...!!! 

Nu tror jag att exporteringen är klar, see ya!! 

Blandat från ES10 with love

Här är förresten lite bilder och annat gottis från min estetklass senaste månaden, vår sista hela månad tillsammans:

 

Emma och jag på studentspex med rocktema!

 

 

Ytterligare ett zombiefoto från inspelningen.

 

 

Jag skedar Emma, i Wanås konstpark, i måndags med fina ES10!

 

JIMS FÄRDIGKLIPPTA ZOMBIE-FILM!

 

Knasfilm från början av åk 3 som jag hittade i mina gömmor...

 

 

 

Graffiti, barndomsflashback och en Fågel Fenix

Jaha, då var det detta med att berätta vad jag har gjort under min inaktiva månad. De flesta har nog gissat vid det här laget att jag inte legat på latsidan?

Nja, jo, visst har jag fått mycket gjort. Men jag har också sett till att vila mycket. Tänka mycket, men försöka tänka mer positivt.
- Jag har bestämt mig för att jag vill börja förändra de negativa tankemönster jag har haft under en lång tid, för att få mer energi och ork att ta vara på mig själv och min omgivning.
- Jag har bestämt mig för att bli en bättre lyssnare igen, och det känns bra. Näst efter att bryta tankemönstren, är det jag vill mest att kunna känna att jag tar tillvara på mina kära. Fast jag tror att de båda önskningarna går hand i hand. Det ena ger det andra kraft.

Parallellt med "djuptänkandet", har jag också kommit allt närmare min nära förestående examen. Jag har fått betyg i flera kurser, och avslutat några, med bra betyg. Det känns som att jag har allt skolarbete under kontroll, och jag har egentligen bara max två inlämningar/redovisningar kvar, i Bild och Nutida Konst.
Jag deltog i ett graffitiprojekt tillsammans med åtta andra bildelever från min skola. På fem dagar skulle vi och två handledare rensa, grundmåla och förnya en 37 meter lång och två våningar hög vägg.

 

Estetiska Programmets bild av målningen. Min signatur "Novak" syns i hörnet tillsammans med resten av gruppens...

 

Jag jobbade mest med biten av väggen längst bort i bild. Min idé från början var att jag ville måla en Fågel Fenix, sedan utvecklades det till att jag tog en bild av min favoritkaraktär i Beyblade, Kai Hiwatari, och hans bitbeast Dranzer (som är just en Fenix). För gruppen (och pressen som kom och besökte oss) var de dock snart "den drömmande pojken och fågeln"...

TrettioTre Anledningar - Parentesen du inte bör missa

Det kommer att dyka upp ett längre inlägg om senaste månadens förehavanden - komplett med bilder - inom en snar framtid. Tills vidare får ni nöja er med en åsiktsspya!

_________

 

 

I veckan publicerades ett bildcollage kallat TrettioTre Anledningar, med underrubriken "Varför feminism behövs". Reportaget har spridits flitigt i sociala medier, och visar upp trettiotre tydliga exempel på hur män och kvinnor porträtteras i media, samt hur Facebook väljer att prioritera när det gäller anmälningar om sexistiska sidor vs feministiska.

 

Facebook har blockerat TrettioTre Anledningar för användare som delat initiativet i sitt flöde. Jag försökte ladda upp samma foto på min logg, med en länk till sidan. Först när jag tog bort länken fungerade det. Co-incident? I don't think so.

Med tanke på att över 1,1 MILJARDER människor använder Facebook, har företaget ett stort ansvar för vad de väljer att ha för attityd. Jag har sett en växande vrede på olika forum, där andra berättar om hur de anmält sexistiska sidor (exempelvis "Censurfritt", "Båtar och Horor", "This is why gang-rape happens in India" osv). Facebook anser inte att dessa sidor strider mot någon policy.

 

 

 

Jag vet inte om det strider mot någon policy, men någon slags etikettsbrott?... Allvarligt. Nej. Det är inte okej. Det är så inte okej det kan bli.

Och det slutar inte med Facebook när det kommer till sexistiska företag. Emelie Eriksson skriver här om American Apparel, och de är inte ensamma:

 

 

 

Ni börjar fatta vart jag vill komma? Mitt i allt detta underbara har vi ju också detta underbara forum kallat Flashback. Om vi kollar på bilden här nedanför, inser vi ganska snabbt att det inte är så konstigt att forumet i början av det här året började plita ihop en lista över "Sveriges 100 farligaste kvinnor 2013".

 



 

För övrigt var det inte kvinnor som handgripligen mördat, misshandlat, torterat eller utfört terrordåd som toppade listan. Det var journalister, krönikörer, en teaterproducent och en forskare (som för övrigt, vilket framkommer i #1 Maria Svelands bok Hatet, blev vinklad så grovt att hennes forskargärning sattes under lupp. Även om inga fel framkom, fortsatte drevet tills forskarens livsverk stämplades som manshat av allmänheten. Forskningen rörde våld i nära relationer.)

 

Men Flashback är inte ensamt om att tillåta vilken människosyn som helst få fritt spelrum...

 

 

 

Till slut:

 

 

Jag vill dock göra ett tillägg:

 

Anledningen till att jag skriver detta är delvis för att krossa den eventuella bilden av mig själv som manshatare, vilket feminister fortfarande kallas mer eller mindre subtilt. 2013. Men framför allt pga detta:

En gång för alla: Jag vägrar skriva under på att mina vänner, och framtida ev söner, skulle vara mindre emotionellt benägna/sakna spärrar/mer aggressiva av naturen. Jag vet att män inte är dumma i huvudet.
Det spelar ingen roll om det är... en pappa-fientlig professor, en kvinnoförnedrande bild, ett samtal på en skola/arbetsplats, eller något pucko på Flashback som säger det: VI ÄR INTE TVÅ OLIKA VARIANTER AV SAMMA ART.

Lika lite som alla kvinnor är änglar, lika lite som det finns enbart två könsidentiteter; lika lite är män emotionellt störda as per automatik. Släpp den förbaskade patriarkat-kudden nu.