Alla dessa av mina jag.
Alla versioner av mig som jag vissa dagar inte vet hur jag ska pussla ihop, och andra dagar lägger lika lätt som jag komponerar en bild.
Den Rebecca som målar, kastar ur sig färg istället för att säga hur det känns. Eller gör både och.
Novak, som biter ifrån med skarpa tuschstreck. Eller sveper fram huldror och fanart.
Biten av mig som sätter nålen i tyget och drömmer om en klockad kjol och folklore-blus.
Klick.
En känsla lika bubblande som mitt flyende lunginnehåll när jag dyker under vattenytan. Svävar tyngdlös och sorglös en sekund.
Känslan av mossa, ängsull och grenar under fingrar och fötter. Doften, mättad skog.
Sekunden utan kontroll i en brant pist, följd av en inbromsning och djupa andetag.
Skriken ner i en kudde.
Minnen.
Att jag inte kan ha långa naglar.
Att jag hatar att raka min kropp, och ändå ibland gör det.
Ord som har sagts och skadat. Blickar.
Skratt som sitter på fel plats.
Inte jag.
En tunga - både för vass och för snäll.
Den kan enkelt vinna kolasnöreätar-tävlingar, efter all träning den fått av tiotals mil spagettiträning.
Ögon, gula som vargens i ett ljus jag omedvetet letar efter.
Tänder, några spetsiga av hajmodell.
Eller varulvarna jag kan berätta nordiska myter om för att skrämma folk.
Fingrar, som sades vara varma.
Som reser sig för ofta och för sällan.
Trasselhår, som vill likna trollhassel.
Fångat alltför ofta.
Alla bitar som är jag.
Det var länge sedan skrivardelen klev fram.
