Lucka 22 + 23: Snuvad på julafton - igen

 Visst är det underbart att ha blivit genomförkyld i tid till julafton i år igen? Samma sak förra året. Men, men, det positiva är ju att det inte kom nästa vecka, eftersom jag ska till fjällen med ett gäng underbara UNF-människor över nyår. Det kommer att bli första gången som jag inte träffar min familj någonting under nyårsafton. Och även om jag kommer att ringa Pappa på tolvslaget, så känns det märkligt. Men det är såhär det kommer få bli, jag kommer att få vänja mig. Jag är trots allt lite vuxnare än jag känner mig ibland. Det är naturligt att jag firar vissa högtider med vänner istället.

 Lucka nummer tjugotvå: Berätta om något du är beroende av 

 Det här med fysiska beroenden och jag är som bekant inte så intimt förknippat. Jag dricker inte alkohol, röker inte, tar inga andra droger. Jag har inte sex tillräckligt ofta för att bli beroende av det (tyvärr - det vore nog rätt trevligt). Är det någon mat jag skulle kunna vara beroende av så är det nog pasta! Det är det absolut bästa jag vet!

 Däremot är jag noga med att strukturera saker och ting. Jag dubbel- och trippelkollar, skriver upp tider, platser, datum... Jag måste ha stenkoll på hur min vecka ser ut (i alla fall när jag inte har lov). Ibland kanske jag kan uppfattas som kontrollfreak, men det är för att jag måste kunna planera och sedan lugnt genomföra min plan. Annars blir jag lätt uppstressad, och då är jag en riktig jävla häxa!

 Förut kunde jag hålla hela min vecka i huvudet, utan kalender. Det är numera en omöjlighet. Jag glömmer saker så fort jag sagt "okej, jag gör det". Detta är helt enkelt summan av ett väldigt aktivt liv + att jag utsatt mig för stress under en längre tid. Minnet pallar inte längre. Skriver jag inte upp saker, minns jag dem inte. Därför är jag beroende av antecknande och struktur. Den positiva biten är att jag har blivit en jäkel på att skriva stödord och protokoll, vilket gör mig till en bra sekreterare!

 Lucka nummer tjugotre: Berätta om ditt bästa julminne

 Alltså, egentligen är ju alla jular nästan likadana (traditionernas mening, tjusning och baksida). Förra julen var ju speciell eftersom det var lill-kusinen Siljes första jul. Och herrejösses, vad jag älskar den ungen! Förrförra julen var också speciell, då fick jag veta att Silje fanns för första gången. Det kan nog ha varit mitt bästa julminne! Att äntligen få veta att mina underbara gudföräldrar skulle få ett eget litet barn till slut, efter all väntan... Det var speciellt och underbart! 

 Men jag har också ett speciellt minne som nu är exakt ett år gammalt. Jag mötte någon på stationen, tog en promenad längs ån. Jag var förkyld och vi hade bara en timme på oss. Vi pratade, lite spänt, det var första gången vi verkligen pratade, första gången vi sågs ensamma. Vi stod nära på stationen. Han åkte hem, jag tog cykeln hem. När jag kollade mobilen fanns där ett sms. Det stod: "Jag ville pussa dig men vågade inte". 

 Det var lite speciellt, och väldigt fint.