OJ! Vilken överraskning! del 1

Jag är så glad. Inte för att filmen i förra inlägget behöver existera. Men för att så många av mina Facebook-vänner har delat den. Hela kvällen har det tickat på. Och jag blir lika glad varje gång. För är det något som krävs så är det att få upp ögonen för att hatet existerar, likaså sexismen.

Feminismen har inte gått "för långt", inte heller genustänket eller invandringen eller hen-debatten. Det är oförståelsen, patriarkatet, rasismen (om än så bara i smygformer) och hatet som gått rent åt helvete för långt.

 

Jag vill manifestera på Internationella Kvinnodagen i år. Sista tillfället innan jag lämnar min gamla hemstad vill jag visa vad jag står för och förklara, väcka tankar och debatt och kanske låta någon annan övertala den indirekta titeln "Ronnebys värsta feminist". Jag har ju redan en tatueringstid för jämlikhetssymbolen bokad den 8 mars, men jag vill göra något mer utåtriktat - också.

Men jag tänker börja med att se Uppdrag Gransknings dokumentär om feministhat imorgon kväll. Gör det du också!
Min älskade Farfar ska försöka spela in det åt mig, dessutom. Världens finaste, älskade Farfar <3