Det här är ingen vanlig selfie. Jag tog den i "Erised-spegeln" på Warner Bros Studios i våras. För den som är osäker på sin Harry Potter, så är det spegeln som visar det en person önskar sig allra, allra mest.
Ikväll gjorde jag ett stort misstag. Jag använde nätet för att räkna ut hur många dagar sedan det var jag såg Mamma för sista gången. 11 år, 5 månader, 1 dag. 4172 dagar. Mer än halva mitt liv, och det växer. Det kan bara växa. Det går inte att nollställa.
Hon syns inte.
Bara på mig, och andra släktingar. I minspel, ögonform, ansikte.
Jag har hört hennes röst en gång på alla de här åren. På ett band. Men jag vill tro att hon är här. Att jag en dag nollställer räkneverket och är hos henne. Det är min önskan.
Hon.
Bara hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar