Varför jag inte ville börja universitetet, men bestämde mig för att göra tvärtom

Okej, så jag börjar alltså universitetet imorgon efter många om och men. Inte pga betygen. Snarare det att jag inte känt mig redo/att det är nåt för mig/anledningen jag ska berätta om nu.

Självklart har jag känt att universitet vore kul. Bildning, awesome aktiviteter, nya vänner, rikta in mig på det jag vill, studentliv osv. Jag ser verkligen fram emot kurserna jag ska läsa (Ryska Grundkurs 30hp, heltid, samt Ryssland mellan förflutet och framtid 15 hp, halvfart). Jag tvivlar inte på att jag kommer finna mig tillrätta och hitta nya vänner.
Men.
Och det är för jävligt att det här "men":et ska spela så stor roll.
Studentlivets ökända alkoholnorm.

Jag är trygg i mitt val. Jag ruckar inte på det. Jag kunde inte bry mig mindre om vad folk tycker om att jag är nykterist, eftersom det är ett av mitt livs bästa val.
Men det innebär inte att det inte är jobbigt att omges av alkoholnormen.
Tidigare idag besökte jag Humanisten, byggnaden där jag ska spendera min studietid åtminstone fram till januari nästa år. Det kändes pirrigt, spännande och bra. Jag tog upp en kårtidning, något infoblad som låg framme i hyfsat prydliga högar.
Bad choice.
Bland de mer dominerande inslagen fanns en alkoholglorierande omgjord version av en schlagerdänga. Med uppmaning att skråla den vid "diverse tillfällen".
Allt det mysiga pyste ut.
Okej. Så det börjar redan i entréhallen dagen innan skolan ens har börjat. Jag kände mig inte lika välkommen längre. Jag tänkte på de som kanske har ett missbruk bakom sig. På de som kommer till universitetet från familjer med missbruksproblematik. På andra som av olika anledningar inte vill/kan/får dricka alkohol.
På nykteristerna.

Jag vill också vara med. Jag älskar fest och folk och dansadansadansa och skråla och spexa och flirta och sexa och allt annat gött.
Men den där alkonormen talar om att sådana som jag inte är med på lika villkor.
Jag hoppas att jag har fel.
Att det inte är så illa som jag tror.
Det är ju trots allt universitet vi snackar, eller hur? Folk måste ju ha mognat så pass att de respekterar andra?

Nåväl.
Universitet, fest, ryska-studier, häng, och en jättespännande höst; here I come!
Ready or not!