Jag har i ärlighetens namn knappt
varit aktiv på min blogg på väldigt, väldigt länge. Men en tradition finns som
jag ändå håller på och fortsätter med, även sedan Instagrams intåg i mitt liv.
Varje år sammanfattar jag året och ger det en etikett.
Såhär har de senaste åren sett ut:
2011: Självförverkligandets år
2012: Kärlekens år
2013: Förändringarnas år
2014: Vuxenlivets första år
Nu har turen kommit till 2015, som jag skulle vilja belöna med epitet: ”Kroppens och själens år”.
Mitt nyårslöfte inför 2015 var ”enkelt”: fortsätt ta hand om kroppen. Döm den inte för hårt. Den ska främst fungera, inte attrahera. Samma sak med själen. Istället för löften om minskat godisintag, som jag vet inte kommer uppfyllas, beslöt jag att lova att ta hand om mig, så gott jag kunde. Detta är ett löfte som jag tänker låta fortsätta löpande under 2016, och vidare.
Andra saker som gör att 2015 förtjänar en kroppslig titel är dessa saker:
Började äta mer vego – och lärde mig laga mat på riktigt
Ett av mina mer strikta nyårslöften var att ha minst en vegetarisk dag i veckan. Det började knackigt, men allteftersom att jag bodde och lagade mat själv i längre perioder gick det bättre och bättre. Så bra, att jag ibland kommer på mig själv med att ha ätit vegetariskt tre dagar, och kanske även helveganskt en dag, på en vecka. Detta förändras radikalt när jag bor hemma, dessvärre.
Jag har lärt mig laga mer vegetariskt och veganskt, ja, laga mat över huvud taget, under 2015. Jag har vågat ta ut svängarna, testat nya saker. Improviserat. Lekt och lyckats (för det mesta).
Såhär har de senaste åren sett ut:
2011: Självförverkligandets år
2012: Kärlekens år
2013: Förändringarnas år
2014: Vuxenlivets första år
Nu har turen kommit till 2015, som jag skulle vilja belöna med epitet: ”Kroppens och själens år”.
Mitt nyårslöfte inför 2015 var ”enkelt”: fortsätt ta hand om kroppen. Döm den inte för hårt. Den ska främst fungera, inte attrahera. Samma sak med själen. Istället för löften om minskat godisintag, som jag vet inte kommer uppfyllas, beslöt jag att lova att ta hand om mig, så gott jag kunde. Detta är ett löfte som jag tänker låta fortsätta löpande under 2016, och vidare.
Andra saker som gör att 2015 förtjänar en kroppslig titel är dessa saker:
Började äta mer vego – och lärde mig laga mat på riktigt
Ett av mina mer strikta nyårslöften var att ha minst en vegetarisk dag i veckan. Det började knackigt, men allteftersom att jag bodde och lagade mat själv i längre perioder gick det bättre och bättre. Så bra, att jag ibland kommer på mig själv med att ha ätit vegetariskt tre dagar, och kanske även helveganskt en dag, på en vecka. Detta förändras radikalt när jag bor hemma, dessvärre.
Jag har lärt mig laga mer vegetariskt och veganskt, ja, laga mat över huvud taget, under 2015. Jag har vågat ta ut svängarna, testat nya saker. Improviserat. Lekt och lyckats (för det mesta).
Vegetariska (och icke-vego) rätter jag har lagat under året!
Målet inför 2016 är tre vegetariska dagar i veckan, trots att jag kommer att bo hemma. En utmaning som jag ändå tror att jag ska klara.
Dansa, dansa, dansa!
År 2015 har gått i dansandets tecken. Visserligen hade 2013/4 bjudit lite grann på detta, i och med studentvalsen och de underbara festerna på Wendelsbergs folkhögskola. Påsken 2015 tillbringades med en massa UNFare mitt ute i de västgötska skogarna. Från morgon till kväll dansade vi bugg, foxtrot, street, jenka… Invigningsfestens kramgoa dansgolv på Kongressen i Lund ägdes inte av iggisarna – det var vi från Dansa och andra UNFare som överraskade och svängde runt!
Jag fick en kärlek till att dansa som jag tidigare trott var förbehållen de mer taktfasta, slanka personerna. År 2016 hoppas jag kunna utveckla detta, prova på fler danser, och givetvis på att kunna träna mer på de kunskaper jag fick på danslägret.
Acceptera och sörja
Jag fortsatte enligt mina nyårsmål att gå till min psykolog och till stödgruppen. Båda sammanhangen hade en ganska lika grundsyn, och den öppna, ärliga och milda konservöppningseffekten som jag behövde. Många nya insikter om varför jag inte kunnat gå vidare från många av mina sorger uppdagades. Jag fick känna hur många gamla sanningar rämnade, och blev tvungen att tänka om. Allt detta i en trygg, varm miljö där jag kände mig accepterad och värdefull, oavsett vad. Jag kom längre i min utveckling mot känslomässig nykterhet med den här gruppen och med den här psykologen, än vad övriga insatser gjort under tio år.
En bekant, som jag dessvärre inte hann bli mer än ytligt bekant med, lämnade jordelivet alldeles för tidigt under våren 2015.
Viv var en person som jag träffade kanske tre gånger, men som jag kände stark beundran och nyfikenhet inför. Jag ville lära känna Viv, och alla jag pratat med som kände henne verkar ha delat mitt intryck av henne som en varm, kreativ och fin människa. Flera gånger de senaste åren övervägde jag att skicka iväg ett meddelande och ta steget, men det blev inte av. Nu är det dessvärre försent.
Jag sänder än idag mina tankar till Vivs vänner och familj. Om det är någonting, något allra minsta, som kommit ur denna hemska händelse, så är det en påminnelse om att ta kontakt med och ta vara på personer en är nyfiken på att lära känna. Jag är ledsen att jag inte hann lära känna Viv bättre, och hoppas att hon har det bra, var hon än är.
Inför 2016 tänker jag ha som ett mål att ta de där nervösa stegen. Prata med alla de där personerna som jag är nyfiken på att lära känna, ta kontakt.
Budapest
Ett mål inför 2015 var att besöka två europeiska huvudstäder. Det uppfylldes också - jag har besökt Rysslands och Ungerns kronjuveler.
Budapest var en stekhet upplevelse med lite sömn, mycket promenad, och ruset av att vara utomlands helt ensam för första gången i mitt liv. Jag älskar staden och återvänder gärna, när det är lite svalare...
Sankt Petersburg med inslag av Novgorod och Moskva
Mina ryskastudier nådde sin kulmen och avslut genom en tre månader lång vistelse i Sankt Petersburg. Aldrig trodde jag väl att jag skulle bo i Ryssland! Det har varit en av de mest unika och spännande upplevelserna i mitt liv, och är något jag kommer att bära med mig så länge jag lever. Nu gäller det att hålla kontakten med vänner och bekanta, och hålla studierna i färskt minne!
(Edit: En del av Rysslands-bilderna är pixliga här på bloggen, hur jag än gör. Beklagar!)
År 2015 har gått i dansandets tecken. Visserligen hade 2013/4 bjudit lite grann på detta, i och med studentvalsen och de underbara festerna på Wendelsbergs folkhögskola. Påsken 2015 tillbringades med en massa UNFare mitt ute i de västgötska skogarna. Från morgon till kväll dansade vi bugg, foxtrot, street, jenka… Invigningsfestens kramgoa dansgolv på Kongressen i Lund ägdes inte av iggisarna – det var vi från Dansa och andra UNFare som överraskade och svängde runt!
Foto: Johan Fridlund
Jag fick en kärlek till att dansa som jag tidigare trott var förbehållen de mer taktfasta, slanka personerna. År 2016 hoppas jag kunna utveckla detta, prova på fler danser, och givetvis på att kunna träna mer på de kunskaper jag fick på danslägret.
Inte bara dansandet, utan också teater-workshopen på Kongressen i Lund, träningen med min sjukgymnast i Göteborg, och egen sångträning hemma på kammaren har gett mig nya verktyg för att använda min kropp på sätt jag inte trodde att jag kunde.
En befriande upplevelse, som jag hoppas kan byggas på under 2016.
Foto: Motdrag
En befriande upplevelse, som jag hoppas kan byggas på under 2016.
Acceptera och sörja
Jag fortsatte enligt mina nyårsmål att gå till min psykolog och till stödgruppen. Båda sammanhangen hade en ganska lika grundsyn, och den öppna, ärliga och milda konservöppningseffekten som jag behövde. Många nya insikter om varför jag inte kunnat gå vidare från många av mina sorger uppdagades. Jag fick känna hur många gamla sanningar rämnade, och blev tvungen att tänka om. Allt detta i en trygg, varm miljö där jag kände mig accepterad och värdefull, oavsett vad. Jag kom längre i min utveckling mot känslomässig nykterhet med den här gruppen och med den här psykologen, än vad övriga insatser gjort under tio år.
En bekant, som jag dessvärre inte hann bli mer än ytligt bekant med, lämnade jordelivet alldeles för tidigt under våren 2015.
Viv var en person som jag träffade kanske tre gånger, men som jag kände stark beundran och nyfikenhet inför. Jag ville lära känna Viv, och alla jag pratat med som kände henne verkar ha delat mitt intryck av henne som en varm, kreativ och fin människa. Flera gånger de senaste åren övervägde jag att skicka iväg ett meddelande och ta steget, men det blev inte av. Nu är det dessvärre försent.
Jag sänder än idag mina tankar till Vivs vänner och familj. Om det är någonting, något allra minsta, som kommit ur denna hemska händelse, så är det en påminnelse om att ta kontakt med och ta vara på personer en är nyfiken på att lära känna. Jag är ledsen att jag inte hann lära känna Viv bättre, och hoppas att hon har det bra, var hon än är.
Inför 2016 tänker jag ha som ett mål att ta de där nervösa stegen. Prata med alla de där personerna som jag är nyfiken på att lära känna, ta kontakt.
Budapest
Ett mål inför 2015 var att besöka två europeiska huvudstäder. Det uppfylldes också - jag har besökt Rysslands och Ungerns kronjuveler.
Budapest var en stekhet upplevelse med lite sömn, mycket promenad, och ruset av att vara utomlands helt ensam för första gången i mitt liv. Jag älskar staden och återvänder gärna, när det är lite svalare...
 |
| Ölen är givetvis alkoholfri! |
Sankt Petersburg med inslag av Novgorod och Moskva
Mina ryskastudier nådde sin kulmen och avslut genom en tre månader lång vistelse i Sankt Petersburg. Aldrig trodde jag väl att jag skulle bo i Ryssland! Det har varit en av de mest unika och spännande upplevelserna i mitt liv, och är något jag kommer att bära med mig så länge jag lever. Nu gäller det att hålla kontakten med vänner och bekanta, och hålla studierna i färskt minne!
 |
| Vy över Sankt Petersburg i oktober |
 |
| Mitt hus! |
 |
| Jag, i en "light-version" av en rysk folkdräkt. Muséet erbjöd provningar! |
 |
| Syftet var ju ändå att plugga... |
 |
| Röda Torget, Moskva |
 |
| Борщ <3 |
 |
| Halvspontant blev det konsert med Fall Out Boy! |
 |
| Peterhof's fontäner |
 |
| Novgorod |
 |
| Floden Neva |
 |
| Vasilij-katedralen, aka Godisslottet, Moskva |
 |
| Satu och jag <3 |
 |
| Sushi och Kiwi Lemonade (aka Green Russian) på favoritrestaurangen Wasabi! |
 |
| Marina med sina änglar (plus Klas!) |
Ärren
Efter 2015 pryder två nya ärr min kropp: ett på högerhanden från en jobbrelaterad skada, ett på vänster smalben från när jag snavade i en trappa ute hos mina farföräldrar.
Efter 2015 pryder två nya ärr min kropp: ett på högerhanden från en jobbrelaterad skada, ett på vänster smalben från när jag snavade i en trappa ute hos mina farföräldrar.
En
ny identitet
I slutet av 2015, mer exakt den 18 november, hade jag nått fram till den punkten då jag knöt ihop aningar, infall och känslor till ett konstaterande: jag är bisexuell.
I slutet av 2015, mer exakt den 18 november, hade jag nått fram till den punkten då jag knöt ihop aningar, infall och känslor till ett konstaterande: jag är bisexuell.
 |
| Bildkälla |
När jag väl hade
erkänt det för mig själv, var det som om en dörr öppnades. Jag började se
vackra, intressanta kvinnor som fick mig att vända mig om på gatan, rodna på
restaurangen, känna mig varm i hjärtat på ett sätt som det inte gjort sedan
hösten 2012. På en kväll såg jag både en servitör och en servitris på mitt
favorit-sushihak i Petersburg som gjorde mig knäsvag och lycklig resten av
kvällen. När hände det senast?!
Jag är som en osäker 15-åring igen, vet inte vad som kommer att hända och när, men jag känner faktiskt naivt hopp och förväntan inför vad som kan hända nu. Jag är lycklig för detta!
Så många fina människor!
Jag har verkligen insett vilken tur jag har! Så många fina vänner och personer som jag har i mitt liv! Vi må inte träffas eller prata varje dag, men när det gäller, och när vi väl ses – herrenågon, vad underbara de är. I Ronneby, Göteborg, Karlstad, Polen, Ryssland, London, Växjö, Lerbäcken, Budapest, för att bara nämna några ställen. Människor jag tidigare aldrig trodde att jag förtjänade. Nördiga, varma, kloka, roliga, stöttande, fantastiska människor!
Ni gör så mycket för mig bara genom att vara, men inte bara det: ni erbjuder sovplats och mat, ni torkar tårar, öppnar famnen, länkar allvar och strunt, delar med er av era liv, kämpar er igenom allt, inspirerar, skapar, färgar och klipper mitt hår, säger sanningar jag inte visste att jag behövde, pussar och kramar, och ni är så underbara så jag knappt vet var jag ska börja eller sluta.
2016 ska jag bli bättre på att stanna upp, komma ihåg att svara, och på att åka och hälsa på er!
NOVAK ART – Saint Novak Illustrations
Hösten 2015 var inte bara tiden för mitt bisexuella uppvaknande. Mitt yrkesval blev också slutligen klubbat – jag ska bli illustratör. Nu har jag ett mål, nu är det bara att köra!
Några av årets alster:
Håret
Tack vare ett infall skapat av min ryskalärare Marina, färgade jag håret grönt... Min första "onaturliga" hårfärgning!
Slutligen
På det stora hela har 2015 varit ett bra, men slitsamt år. Nästan hela året har ägnats åt att plugga eller jobba. Givetvis är det ju så vuxenlivet kommer att se ut till största delen. Men jag hoppas kunna ta det lite lugnare under 2016, utan att för den sakens skull tappa styrfart eller motivation.
Jag känner mig mer hoppfull nu. 2016 kan bli ett riktigt bra år. Jag önskar att det kommer gå i utvecklingens och välmåendets tecken.
Jag är som en osäker 15-åring igen, vet inte vad som kommer att hända och när, men jag känner faktiskt naivt hopp och förväntan inför vad som kan hända nu. Jag är lycklig för detta!
 |
| Bildkälla |
Insikten att jag är bisexuell är, tillsammans med Sankt Petersburg, det största
och bästa som hänt mig under 2015. Jag känner mig stark, nyfiken och stolt. Och
så kan jag ju dra historien för barnbarnen om hur jag, mitt under Rysslands
HBTQ-backlash, insåg att jag var bi i Putins Sankt Petersburg…
Så många fina människor!
Jag har verkligen insett vilken tur jag har! Så många fina vänner och personer som jag har i mitt liv! Vi må inte träffas eller prata varje dag, men när det gäller, och när vi väl ses – herrenågon, vad underbara de är. I Ronneby, Göteborg, Karlstad, Polen, Ryssland, London, Växjö, Lerbäcken, Budapest, för att bara nämna några ställen. Människor jag tidigare aldrig trodde att jag förtjänade. Nördiga, varma, kloka, roliga, stöttande, fantastiska människor!
Ni gör så mycket för mig bara genom att vara, men inte bara det: ni erbjuder sovplats och mat, ni torkar tårar, öppnar famnen, länkar allvar och strunt, delar med er av era liv, kämpar er igenom allt, inspirerar, skapar, färgar och klipper mitt hår, säger sanningar jag inte visste att jag behövde, pussar och kramar, och ni är så underbara så jag knappt vet var jag ska börja eller sluta.
2016 ska jag bli bättre på att stanna upp, komma ihåg att svara, och på att åka och hälsa på er!
NOVAK ART – Saint Novak Illustrations
Hösten 2015 var inte bara tiden för mitt bisexuella uppvaknande. Mitt yrkesval blev också slutligen klubbat – jag ska bli illustratör. Nu har jag ett mål, nu är det bara att köra!
Några av årets alster:
Håret
Tack vare ett infall skapat av min ryskalärare Marina, färgade jag håret grönt... Min första "onaturliga" hårfärgning!
Slutligen
På det stora hela har 2015 varit ett bra, men slitsamt år. Nästan hela året har ägnats åt att plugga eller jobba. Givetvis är det ju så vuxenlivet kommer att se ut till största delen. Men jag hoppas kunna ta det lite lugnare under 2016, utan att för den sakens skull tappa styrfart eller motivation.
Jag känner mig mer hoppfull nu. 2016 kan bli ett riktigt bra år. Jag önskar att det kommer gå i utvecklingens och välmåendets tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar