Men jag var taggad till tusen under 2011! Allt verkade möjligt och jag blev en mer öppen, positiv människa. Jag hade nästan hur mycket energi som helst, vilket jag kanske betalar för nu. Jag började boxas och sjunga i kör, något som jag velat göra länge. 2011 blev ett självförverkligandets år.
Jag var inte kär under hela året, bara sårad. I slutet av året kom lite ljusglimtar, återigen tack vare UNF (engagemang är ett jättebra sätt att träffa fina människor). Ensamheten gjorde mig nedstämd, men jag tröstade mig med att jag faktiskt var en himla bra människa ändå. Engagemanget hjälpte mig med att stärka den självbilden och gjorde ensamheten mer uthärdlig.
Jag fick en oerhörd kunskapstörst och gick flera kurser som jag egentligen inte behövde gå i skolan, bara för att det var kul. Jag åkte iväg på UNF-kurser för att stärka engagemanget på helgerna. Jag läste massor av artiklar och samhällsböcker på fritiden. År 2011 var jag unreachable; jag blev smartare, positivare, gladare och starkare hela tiden.
Jag blev kusin till min lilla sill, Silje. Jag riktigt knockades av kärleken till den ungen! Fram till i slutet av augusti väntade jag förväntansfullt på att hon skulle komma till världen. Jag började dessutom på estetiska programmet efter en deprimerande första termin på samhäll. 2011 var ett år av förväntan och lycka.
2011 var ett underbart år. Det enda som har varit bättre under det gångna året är kärleken. Jag har upplevt kärlek. Även om jag inte upplever den på samma sätt längre, så fick jag känna den, och det är jag tacksam för.
Jag i Nyköping för ganska precis ett år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar