Lucka 4: Berätta om en person du beundrar

 Det är många personer jag beundrar av olika anledningar.
 Kvinnorna i min släkt för att de är starka individer som utan tvekan tar fighter, löser livspussel, säger ifrån och både ger och tar av livet.
 Min Pappa för att han tagit hand om mig och min syster samtidigt som han bearbetat sorgen efter sin livskamrat, vår Mamma.
 Linda Adolfsson, Linda Engström och Lovisa Bengtsson som är mina stora förebilder inom UNF; tuffa, kreativa, smarta kvinnor med stora hjärtan, glödande engagemang och en massa jävlar anamma.
 Linda Skugge för hennes fantastiska texter.
 Men det finns en person jag beundrar över alla andra.

 Min Mamma Ylva lärde jag aldrig riktigt känna som mer än mammarollen. Jag lägger pusselbitar på plats för att ta reda mer om hur hon var, hur hon tänkte och vad hon tyckte. Hon visste sitt eget värde och lät inte någon trycka ner henne. Hon skämdes inte över att vara smart, utan var stolt över det. Hon sydde egna kläder och spelade volleyboll.
 Och hon kämpade sig igenom ett helvete för att hon vägrade låta cancern vinna. För min och min systers skull. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit för henne att veta att hon skulle dö och inte få se sina barn växa upp. Att leva med den vetskapen och fortfarande vara en glad, kärleksfull Mamma som höll fasaden uppe in i det sista. För den kämpaglöden och den styrkan beundrar jag henne mest i hela världen.
 Min Mamma var, som alla andra människor, inte perfekt, men jag älskar och beundrar henne och hennes styrka. Varje gång jag hör att jag är lik henne, att jag är Ylvas dotter, växer jag flera meter inombords. Jag är otroligt tacksam över att denna varma, vackra, smarta och starka kvinna ÄR min Mamma.

 Men, förlåt Mamma, och grattis till mig själv: idag fick jag äntligen en tatueringstid! Den 8 mars nästa år, på Internationella Kvinnodagen, ska jag tatuera mig bakom höger öra, en jämlikhetssymbol: