Dagen har bara nått halvtid och jag har redan blivit omskakad flera gånger om.
* Inspelningen av zombiefilmen blir framflyttad. Vår latex-makare, som dessutom har alla prylarna, har drabbats av sjukdom. (I och för sig lite skönt, är fortfarande förkyld och hade velat bli lite friskare inför inspelningen)
* Har insett att det är över ett halvår sedan jag kraschade igen. Från toppen till botten på en minut. Och att jag faktiskt inte är över det, hur mycket jag än vet att jag måste se till att bli det.
Men det känns som att jag klarar mig. Det gör fortfarande fruktansvärt ont, men nu kan jag hantera det på ett helt annat sätt.
* Fick plötsligt en otroligt lust att prova att börja spela cello, trots att jag är not-analfabet. Det kan ha berott på den här videon.
Jag vet att nu när jag tar det lugnare arbetar min hjärna febrilt med att hitta nya projekt och utmaningar. Det är så jag funkar. Och det är okej. Jag måste bara lära mig att jag inte måste göra allt på samma gång.
Är det såhär det ska vara när en har en lugn period? Omskakad av småsaker, överraskningar och gamla bekymmer, men ändå känna att det är hanterbart? Klar förbättring, må jag säga.
De har förresten satt upp "nedräkningstavlan" inför studenten nu. Och den här gången gäller den bl a mig. Omskakande om något! Ändå förstår jag det inte. Ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar